Om GPS:en slutar fungera är en papperskarta, kompass och förberedd färdplan värdefulla reserver. Om du saknar all navigeringsutrustning och inte vet var du är ska du däremot inte fortsätta på chans. Stanna, bedöm situationen och välj nästa steg utifrån det du säkert vet.
Den viktigaste skillnaden är mellan att navigera med fungerande reserver och att vara vilse utan tillräckligt underlag. Den senare situationen löses inte genom att bestämma sig för en riktning och hoppas.
Förbered rutten så att den går att följa utan telefon
Studera kartan före turen. Lägg märke till vägskäl, sjöar, höjdpartier och andra tydliga punkter längs den planerade vägen. Välj också var du kan vända eller korta av turen.
National Park Service rekommenderar att turen anpassas till gruppens förmåga, att vädret kontrolleras och att någon som stannar hemma får en färdplan. För svenska turer behöver lokala förhållanden, information från områdets förvaltare och aktuella varningar läggas till.
Beskriv rutten så att även en annan person kan förstå den. En skärmbild med en linje utan ortnamn eller startpunkt kan vara svår att använda om något går fel.
Lägg även in en väderkontroll i färdplanen. Vetenskapsnytts guide hjälper dig att känna igen molntyper och deras kännetecken, men molnobservationer anger varken din position eller en säker färdväg. Använd aktuell prognos och varningar när du bedömer om turen behöver ändras.
Öva med karta och kompass på en enkel tur
Börja i ett känt område där du enkelt kan avbryta. Lär dig känna igen kartans symboler, förstå höjdkurvor och koppla kartbilden till terrängen. Träna riktning och vägval med kunnig handledning innan du gör dig beroende av färdigheten på en längre tur.
Välj en liten uppgift: hitta ett tydligt vägskäl, peka ut nästa säkra kontrollpunkt och jämför den med verkligheten. Gör det flera gånger under turen. Det är bättre träning än att låta telefonen styra hela vägen och först titta på papperskartan när batteriet tar slut.
Om du tappar orienteringen
Stanna och samla gruppen. Kontrollera den senaste plats där du säkert visste var du var. Försök bestämma positionen med tillgänglig karta, kända landmärken eller fungerande utrustning. Gå tillbaka endast om vägen är känd och det kan göras säkert.
Om du behöver räddningshjälp i Sverige, ring 112. Uppge startplats, senast kända position, omgivning och vilka personer som är med. Efter att du lämnat en position: stanna där om platsen är säker och följ instruktionerna. Att flytta sig gör dig svårare att hitta. Principerna beskrivs i NPS:s plan för nödlägen utomhus; larmnumret i Sverige är 112.
Vad bör finnas som reserv?
- Papperskarta som täcker både rutten och närmaste omgivning.
- Kompass som du kan använda.
- Laddad telefon med relevant material sparat och en fungerande laddreserv.
- Belysning, kläder och skydd anpassade för att turen kan ta längre tid.
- Vatten, mat och sådant gruppens personliga behov kräver.
Kontrollera att kartan går att läsa och skydda den från väta. Förvara inte varje reserv på samma ställe om en borttappad väska skulle slå ut allt. För en bredare packningsgrund finns NPS:s Ten Essentials.
Låt inte naturtecken ersätta en känd position
Att försöka använda solen eller andra tecken för att uppskatta väderstreck säger inte i sig var du befinner dig, vad som ligger mellan dig och målet eller om vägen är framkomlig. En riktning är inte en komplett färdväg.
Bygg därför inte nödplanen på en enda tumregel om träd, mossa eller rinnande vatten. Förbered i stället en rutt som går att följa och en plan för vad ni gör om den inte längre går att fastställa.
Gör det lättare för andra att hjälpa
Lämna uppgifter om start, planerad väg och förväntad återkomst till en kontaktperson. Bestäm hur ändringar ska meddelas och vad personen ska göra om du inte hör av dig. Se till att beskrivningen är begriplig även för den som inte känner området.
Efter turen kan du gå igenom var orienteringen blev osäker och vad som behövde kompletteras. Läs vidare om enkla fältreparationer och utrustning som fyller en tydlig funktion.
Foto: Hendrik Morkel / Unsplash.